Han tillbringade fyra år som eremit i en kåta. Nu har Markus Torgeby skrivit sin självbiografi.
I april, i lagom tid för att vårvärmen ska börja krypa fram, släpper ultralångdistanslöparen Markus Torgeby sin självbiografi – Löparens hjärta. Där får vi följa hur han rör sig allt längre från samhället, mot något som liknar amerikanska författaren H. D. Thoreaus Walden. Torgeby tillbringade fyra spartanska år som en eremit i en kåta i Jämtland, något som gett honom kultstatus. I dag bor han med sin familj i en ombyggd fäbodvall en bit från Åre.
Det »bakåtsträvande« anti-civilisatoriska anslaget till trots, känns Löparens hjärta mer aktuell än en 3D-skrivare.
–När jag är ute och föreläser märker jag att många längtar efter att sätta sig vid sidan av. Att få huvudet närmare kroppen, berättar Markus Torgeby.
Själv har han levt utan el
i tio år, och utan materiella ägodelar minst lika länge. Han har mött många som också längtar bort från att bli ägda av sina saker.
–Jag tror vår tids stora utmaning är det. Att skala av. Det är så många val hela tiden. Folk är så sugna på att bryta sig loss.
Alla är nog inte redo att gå lika långt som Torgeby (han levde på havregryn och bäckvatten i skogen). Däremot är vi nog få som skulle tacka nej till en tyst skogsglänta – om den kom med veckans matkasse.
Texten publicerades i #2/2015
