Fenomenet med blurbar har exploderat. Här är mannen som gjort det till en konst.
Många är de läsare som låtit sig guidas av blurben – det lilla tipsiga omdömet på ett bokomslag, ofta saxat ur en recension eller skrivet av en författarkollega. Men de senaste åren har blurben dödförklarats av bland annat The Guardian. Blurben har funnits sedan början av 1900-talet och haft ett starkt uppsving under ett par decennier. I takt med att bokfloden växer behövs nämligen allt fler detaljer som sticker ut och lockar läsaren, och blurbarna har därför blivit allt fler, och vässats med olika stilistiska grepp. Och det är inte bara vad som står i omdömet »Snälla, läs den« som spelar roll, utan även vem som skrivit det (i det här fallet Marian Keyes på Jojo Moyes Livet efter dig).
Flitigast på området är författaren Gary Shteyngart, som i sin speciella stil blurbat över 200 böcker. Skälet? Han vill bidra till läsningens överlevnad i en tid som hyllar det korta och snärtiga. Hans blurbar har hyllats, kallats performance, och en Tumblr-sida samlar hans bästa bokomdömen, som »Suck it Proust. This book about stuff is much better than those things you wrote«. Han har till och med blurbat om sin blurbar: »Gary Shteyngart’s blurbs are touching, funny and true. This is a blurber to watch.«
Men nu kanske The Guardian får rätt ändå. Nyligen meddelade Shteyngart att han ska gå i blurb-pension. Inom en snar framtid kanske avsaknaden av en blurb är det som får ett omslag att sticka ut.
