Har du aldrig läst Carl-Henning Wijkmark? Då är det dags nu, för lagom till hans 80-årsdag ger Norstedts ut två rejäla samlingsvolymer.
När Karl Ove Knausgård höll releaseparty för Min kamp 1 i en källare i centrala Stockholm bjöd han in en äldre författarkollega som betytt mycket för honom: Carl-Henning Wijkmark. Det höjdes ett och annat ögonbryn över denna hyllning, sambandet författarna emellan tycktes inte helt uppenbart.
De är förvisso olika vid första anblicken, men innehar samma avundsvärda förmåga att kunna fylla till synes vardagliga händelser med ett starkt inre tryck, en kraftfull spänning. De sätter, utan att tveka, fingret på den ömmaste punkten i oss alla. Och trycker till.
Wijkmark, denne litteräre solitär, är sedan länge väl läst och hyllad i Tyskland och Frankrike. Men här i Sverige har han haft svårt att slå igenom brett. Kanske beror det på att han oftast har haft sin blick fäst långt borta, ute i Europa, och inte har grävt där han har stått: han knyter snarare an till en centraleuropeisk berättartradition än en svensk. Det ytterst välförtjänta Augustpriset kom först år 2007, sedan han illusionsfritt hade gjort upp med det svenska samhället och dess terminalvård i Stundande natten.
Nu, lagom till författarens 80-årsdag, kommer hans främsta verk ut i två fina samlingsvolymer. Stifta bekantskap med kosmopoliten Wijkmark, höj blicken tillsammans med honom och skåda ut.
Två tegelstenar och en europeisk odysséMöt det nazistiska ledarskiktet på en galen fest , en jesuitpater som försöker hitta den felande länken och ondskan i den moderna stadsterrorismen i tre romaner.
Fem fina Wijkmarkare som skildrar Finland under kriget, ett Europa i förvandling, den svenska åldringsvården och en omvälvande resa in i den tid som flytt.
Två belästa och underhållande författare reser runt i Europas storstäder på jakt efter det europeiska kulturarvet. Men resan går även in i dem själva.
