Under arbetet med En bön för de stulna träffade Jennifer Clement hundratals kvinnor. Alla hade en sak gemensam: det längtade efter en bättre sorts man.
»En replik i min bok lyder: ›Att leva utan män är som att sova utan drömmar.‹ Längtan är ett stort tema i boken, all denna längtan efter män kvinnorna önskar att de hade. I det Mexiko jag skriver om lever kvinnor i grupper helt utan män. Männen har antingen blivit dödade i knarkuppgörelser, de kan ha fastnat i våld eller rest till USA för att leta efter arbete, skaffat en ny familj, slutat skicka pengar och inte kommit tillbaka. Det är en väldigt smärtsam situation.
I en scen i boken kommer det en manlig lärare till byn, vilket gör kvinnorna otroligt exalterade. Den scenen beskriver kvinnornas djupa längtan efter att bli skyddade av de goda männen. Under de elva år jag gjorde research för boken och mötte många kvinnor, kände jag detta mycket starkt. Jag tror inte att kvinnorna kan bli lyckliga utan män, en värld utan män är en onaturlig och sorglig värld. Givetvis gäller också motsatsen; samhällen utan kvinnor är dåliga samhällen.
Min bok har publicerats över hela världen och en sak jag har lärt mig då jag rest runt med den är att kvinnor behöver män som står upp och talar för dem. Det behövs män som säger att det inte är okej att stjäla flickor från skolan. Det är dags för männen att börja kämpa för att kvinnor ska få samma rättigheter, att kvinnor ska få utbildning.
Min huvudperson, Ladydi, bär på mycket längtan. Hennes far har lämnat familjen, vilket hon inte kan förstå. Hon längtar också efter säkerhet. Många kvinnor i Mexiko känner sig som säkrast i fängelset, eftersom de riskerar att bli så illa behandlade utanför. Det sägs att tio procent av kvinnorna i fängelserna är dåliga människor och 90 procent är offer för dåliga män. Längtan efter goda män finns konstant.
Vad jag själv längtar efter? Tystnad! Det längtar jag alltid efter. Jag bor ofta på hotell så att jag kan arbeta och skriva. Jag, liksom många författare, längtar efter att fly från plikter, telefon och dörrklockan. Jag längtar efter ensamhet, så att jag kan lyssna till mina tankar.«
Berättat för Anna Hedelius foto Martin Stenmark
Publicerad i Vi Läser 3/2012
