Romaner som Coraline och Amerikanska gudar har gjort Neil Gaiman till en litterär fixstjärna. I sin nya roman utforskar han minnets anatomi.
Den brittisk–amerikanske författaren Neil Gaiman började läsa som sexåring och läste sig sedan igenom hela sin barndom. Det gick så långt att hans far gömde undan alla böcker innan stora släktkalas för att sonen skulle vara hyfsat social.
– Fast jag lyckades förstås överlista honom. Jag hittade alltid något läsbart som jag kunde sätta mig med under bordet eller i något undanskymt hörn. Och så var jag förlorad för världen som vanligt.
Och så var jag förlorad för världen som vanligt.
Som elvaåring upptäckte han den magiska realismen genom den argentinske författaren Jorge Luis Borges.
– Det var stort. Det var då jag förstod att det fanns andra som såg verkligheten som jag. Att den objektiva verkligheten inte nödvändigtvis behöver vara sannare än den känslomässiga. Och det är något jag tar fasta på i mina böcker, som ju ofta har starka fantasyinslag.
Det gäller inte minst hans senaste roman, Oceanen vid vägens slut, där en vuxen man återvänder till det ställe där hans barndomshem stått. Det är sedan länge borta, men bondgården vid vägens slut finns kvar. Plötsligt återvänder alla minnen: han blir åter den lille ensamme pojken, som oväntat finner en vän som är beredd att göra allt för honom.
– Den här romanen handlar om minnen. Vilka upplevelser formar oss, vad minns vi av dessa omvälvande händelser och hur sanna är egentligen våra minnen? Och spelar sanningshalten egentligen någon roll?
Neil, som kommer från en polskjudisk släkt, berättar om sin 96-åriga kusin Helen. Hon fördes till ett koncentrationsläger i andra världskrigets slutskede, men lyckades klara sig undan gaskammaren genom att gömma sig i ett linneförråd i ett dygn.
– Hennes berättelse ändrade sig över åren. Linneförrådet blev till en kolkällare, de tjugofyra timmarna blev plötsligt tre dygn … Men har jag rätt att säga att hon har fel? Jag tycker inte det. Om det är så hon minns det hela, beror det på att det är en så stark och traumatisk upplevelse för henne. Vet jag med säkerhet att jag alltid minns alla detaljer rätt? Gör du?
