Lill Lindfors första riktigt stora läsupplevelse var Alexandriakvartetten. Den senaste är Egenmäktigt förfarande, som får henne att tänka på ungdomsåren.
Faster rut, till yrket förskolelärarinna, visste vilken sorts presenter som passar en tolvåring på väg in puberteten: Ett nylonnattlinne och en antologi med kärleksdikter. Drygt sextio år senare konstaterar Lill Lindfors – för dagen klädd i en svart kavaj, svarta byxor och ett par fluffiga vita tofflor – att både nattlinnet och boken kom till användning. Sedan dess har hon varit en hängiven lyrikläsare, vilket avspeglar sig i lägenheten på Gärdet i Stockholm. I bok-hyllan en hel rad med böcker av Eeva Kilpi, varav flera i dubbletter. Debut-diktsamlingen Sånger om kärlek finns rentav i tre exemplar.
– Jag älskar hennes humor, säger Lill Lindfors. Det finns flera likheter mellan Kilpi och en annan av mina favoriter: Anna Maria Lenngren. De är fräcka och temperamentsfulla, skarpögda och insiktsfulla. Två formuleringskonstnärer som med sin subtila humor får läsaren att se det komiska i tillvaron.
faster rut bodde med farföräldrarna på Åland. Det fanns en vindsskrubb med en liten säng och massor med böcker, där Lill brukade gömma sig och läsa om Pippi och Kulla-Gulla. Än i dag kan hon höra ljudet från sommarregnet som smattrade mot taket medan hon låg med näsan i en bok. Fastern blev även den som introducerade Lill för haikun, den krävande japanska diktform som bland annat fascinerat Tomas Tranströmer. Lill Lindfors ler finurligt medan hon letar i minnet: »Du flydde upp i bergen, till deras blåa lätta luft. Men når dig svårmod där,
vart flyr du då?«
Humorn å ena sidan. Å den andra allvaret. Flykthistorier och berättelser om förtryck har upprört Lill sedan barndomen. Nu pratar hon engagerat om Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar.
– Vi svenskar tror vi är så moderna, fördomsfria och allmänbildade, men när man läser en sån här bok får man syn på en annan sida.
Åsbrinks Augustpris-vinnare har hon i bokhyllan i sitt andra hem på Öland. Kanske passar den bättre på den vindpinade och karga ön, i sällskap med flera andra verk i samma genre, som Förintelseöverlevaren Elie Wiesels självbiografiska trilogi och Fania Fénelons Kvinnoorkestern, den osannolika historien om en ung fransk kabarésångerska i utrotningslägret Birkenau.
Just nu läser hon, som så många andra, Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande.
– Jag har kommit halvvägs och den är otroligt fascinerande – och irriterande. Vänta…
Hon går in i sovrummet och återvänder med boken i sin hand. I går kväll gjorde hon ett rejält hundöra på sidan 23.
– »Hjärnan känner inga tempus. Det den har längtar efter har den redan haft.«
Känner du igen dig?
– Ja, delvis, särskilt om jag tänker på mina ungdomsår. I den här besattheten och hur man tolkar världen när man är förälskad. Tack och lov har viss mognad skett sedan ungdomstiden.
Publicerad i Vi Läser 2/2014
i Helsingfors.
Bor: I Stockholm och på Öland.
Aktuell: Konsert på Dalhalla med Malena Ernman i sommar. Sitter i Teskedsordens styrelse.
Fler favoriter: Alexandria-kvartetten, Trampa vatten av Sven Delblanc (»en aha-upplevelse«), Göran Tunströms Skimmer och så PO Enquist och Yasar Kemal.
Läsvanor: Periodare som läser mest på kvällar och nätter. Och helst av allt på resande fot.
