Författaren till succéboken Jag är Zlatan, David Lagercrantz, vågar äntligen bejaka sina mer nördiga och excentriska sidor.
David Lagercrantz ska strax gå hem till vindsvåningen och fortsätta skriva på sin kärleksroman. Den handlar om fysik, hjärta och smärta, och kommer försäljningsmässigt att få en tuff match mot hans senaste bok: Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse, som hittills sålt i en halv miljon exemplar och nu är på god väg att erövra resten av världen.
Men David Lagercrantz är lika fascinerad av sin fysiker som av Zlatan Ibrahimovic. Just nu är han dock allra mest fascinerad av en kille han träffade på tåget i går. Han visade sig vara professionell pokerspelare, halvt besatt av strategier för att skapa vinstsystem.
Är den här förtjusningen för udda figurer ett tema i ditt liv?
– Min fru påpekade nyligen att jag verkar ha anlag för att gå upp i extrema gestalter. Det har hon nog rätt i.
Det är de stora begåvningarna som vågat välja sin egen väg som David Lagercrantz fastnar för. De som sliter sig loss, går på tvärs, provocerar genom sitt geni. Förutom Zlatan har David skrivit om äventyraren Göran Kropp, uppfinnaren Håkan Lans och matematikern Alan Turing.
Har du någon teori om vad ditt intresse bottnar i?
– Kanske handlar det om att jag själv känner mig rätlinjig och anpasslig emellanåt. Fast i dag tror jag att jag har blommat upp som den lite excentriska och nördiga person jag är, säger han och tillägger att han i unga år gjorde våld på sig själv för att passa in.
Jag var ingen som tog den strid jag borde ha tagit, för att få vara annorlunda. Jag lät mig tryckas ner.
– Jag var ingen som tog den strid jag borde ha tagit, för att få vara annorlunda. Jag lät mig tryckas ner.
David Lagercrantz egna äventyr sker nu för tiden mest i hemkvarteren på Södermalm i Stockholm. Han är en trygg och hemmakär person som helst reser genom litteraturen. »Skrivbordsalpinist« kallades han av en kritiker efter romanen Himmel över Everest – och det är han stolt över.
– Jag låter andra uppleva äventyren åt mig. Men samtidigt brinner jag inombords.
Foto Martin Stenmark
Publicerad i Vi Läser 1/2012
