Bibliotekariestereotypen är en seglivad historia. Vad får det för konsekvenser för yrket?
Bilden av bibliotekarien – hur hen är och ser ut – är djupt rotad i människors medvetande. Enligt den seglivade stereotypen – särskilt i populärkulturen – handlar det om en småtråkig, introvert, humorbefriad, glasögonprydd och allmänt ocool yrkesgrupp …
Hej, Richard Ohlsson! Du är aktuell med den intressanta och underhållande boken Bibliotekariestereotypen i populärkulturen, och själv skolbibliotekarie i Kalmar. Vilket är det värsta exemplet du stött på när det kommer till stereotypa bibliotekarieskildringar?
– Det beror lite på vilken stereotyp som avses men om vi håller oss till den vanligaste, den introverta, tråkiga och humorbefriade bibliotekarien som bara lever för och genom sina böcker, så återfinns en kvinnlig variant av den exempelvis i Sophie Divrys i övrigt charmiga roman Kod 400 eller varför inte Bargirls alter ego Barbara Gordon, som förekommer både på film och i serier. Manliga motsvarigheter är romanfiguren Hardy Hedvall från P C Jersilds Babels hus, den manlige bibliotekarien i filmen The Day After Tomorrow och bibliotekarien i den tyska gruppen Cascadas musikvideo till sången ”Everytime We Touch”.
Finns det någon urkälla till stereotypen, var kommer den ifrån?
– Någon klar urkälla har jag inte stött på i min undersökning men en förklaring är kanske att biblioteken tidigare var tillknäppta, tysta och allvarliga platser, vilket lockade personer med den läggningen att söka sig till bibliotekarieyrket. Men detta är som sagt ren spekulation från min sida.
Den tycks vara väldigt seglivad. Varför är det så?
– Att den stereotypa skildringen av bibliotekarier i populärkulturen är så seglivad tror jag delvis beror på att vi människor gärna vill kategorisera och generalisera. Vi bedömer inte andra människor som individer utan efter grupptillhörighet, så även om vi är införstådda med att stereotyper oftast inte har någon grund i verkligheten, är de svåra att frigöra sig ifrån. Detta gäller ju inte bara bibliotekarier. Se till exempel hur populärkulturen framställer tjocka människor som lite klumpiga och smådumma. Det är ju ingen slump att våra favoritidioter, Homer Simpson och Peter Griffin, ser ut som de gör.
Är det rakt igenom en nidbild, finns det inga kopplingar till verkligheten? Vi har nog alla träffat ett antal bibliotekarier som åtminstone uppfyller några kriterier för stereotypen?
– Självklart finns det undantag som lever upp till den stereotypa bilden. Men detta rör sig som sagt om undantag från regeln att bibliotekarier är som folk är mest. Vill man övertyga sig om detta kan man gå in på vilket biblioteket som helst och förvissa sig om att så är fallet.
Du menar att den är skadlig för yrket. Hur då?
– Med tanke på populärkulturens räckvidd och genomslagskraft i samhället tror jag att risken är stor att allmänheten, medvetet eller omedvetet, påverkas av den nidbild av bibliotekarier och bibliotek som ges där. Man brukar ju säga att om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den till slut sanning. Dessutom tror jag att populärkulturens nidbild leder till att ”fel” människor, alltså sådana som bekräftar stereotypen på ett eller annat sätt, söker till yrket i tron att de funnit sin rätta plats i arbetslivet.
I din bok vill du inte bara beskriva stereotypen, utan också vad man kan ta död på den. I korthet: vad behövs för att göra det?
– För att tvätta bort den stereotypa nidbild som ges av bibliotekarier i populärkulturen tror jag att alla parter som är knutna till yrket har ett ansvar: utbildningsinstanser, fack och enskilda bibliotekarier. Tillsammans måste vi arbeta för att synligöra vad bibliotekarieyrket handlar om; bibliotekariens specialistkompetens när det gäller processer där olika typer av information förvärvas, ordnas, struktureras, värderas och används utifrån ett tydligt användarperspektiv framkommer inte i de populärkulturella skildringarna. Detta hade kanske inte varit så farligt om det inte vore för att det bidrar till att förstärka och cementera fördomar om ett yrke som, trots sin långa historia, de facto aldrig vilat på sina lagrar.
