I senaste numret uppmärksammar vi Tomas Tranströmers födelsedag, som infaller i dag. Grattis! Här är två av dikterna som Jenny Mörtsell illustrerade till oss i numret (hämtade från ”Epilog” och ”Schubertiana”.
Det var Alexandra Coelho Ahndoril som valde dikten ”Epilog”. Så här skrev hon:
”Jag har valt två korta strofer från två olika dikter. Den första är från dikten Epilog, om den tänker jag så här: Gud följer inte processionen, han är inte heller målet för processionen. Den är en mänsklig manifestation. När Gud kommer, korsar han processionens väg från sidan – plötsligt och utan att göra något stort väsen av det. Som av en händelse möter vi det som inte går att blicka rakt på. För mig är också strofen en berättelse om skrivandet, om hur texten börjar leva och befolkas, kallad till platsen av sig själv, utan förvarning. Det går aldrig att fånga, att styra eller kräva detta – det kommer från sidan, helt oväntat och utan att förklara sig.”
Johannes Anyuru valde ”Shubertiana”, med motiveringen:
”Jag har valt första strofen i Schubertiana, som finns i Sanningsbarriären från 1978. För att den berättar om den moderna, anonyma ensamhetens skönhet och fasa, dess rikedom och fattigdom, och om musiken, också i betydelsen av poesin, språket – vad den är, vad den kunde vara, vad den kanske inte kan vara men måste försöka vara. Jag återvänder ständigt till Tranströmer, för hans klarhets mörker och ljus, för bråddjupet i bilderna, och för det osynliga som framträder som synligt en kort stund. Schubertiana är en av de dikter som betytt mest för mig, som poet och människa. Och framför allt då inledningen, där ögat zoomar in ett enskilt liv i det myllrande, larmande samhället, och detta på ett sätt som liksom, med Tranströmers gåtfullt komplexa enkelhet, säger både att varje liv är en del av staden, av politiken, av arten, och ändå inte.”
Sedan ska ni inte missa poeten Adam Zagajewskis fina artikel i Aftonbladet. Det får bli vårt helgtips.
