Idag fyller Hjoggböle-sonen PO Enquist 80 år. Yukiko Duke hyllar en mästerlig berättare som alltid har haft ett kluvet förhållande till sitt värv.
Käre PO, grattis till 80 år på jorden. Du vet väl vad som sägs om
japanska haikupoeter? Jo, att det är först efter 80 års ålder de uppnår sitt verkliga mästerskap.
Jag tänker ofta på första gången jag intervjuade dig. Jag var ganska nervös, eftersom flera kollegor hade berättat för mig att du roade dig med att sätta intervjuare på prov. Att du först förhörde dem på litterära kunskaper och sedan gärna drev med dem. Och visst blev jag prövad (vilket gick någorlunda hyfsat) och skämtad med (vilket jag insåg först när jag såg ditt illmariga leende). Men sedan började vi tala om livet på allvar och då berät-tade du plötsligt om dina kluvna känslor inför författandet. Minns du?
»Jo, jag är nog en hygglig författare, men egentligen har jag ju inte åstadkommit något«, muttrade du. »Att skriva, vad är väl det? Det är ju inget riktigt ARBETE.« Först trodde jag att du koketterade, men insåg snart att det inte alls var så. Du jämförde dig med dina strävsamma släktingar uppe i norr. De som slet i sitt anletes svett, brukade jorden, fällde timmer i skogen och byggde sina gårdar själva. Mot dem stod du dig slätt, menade du. En skrivbordssittare som hade övergivit sin hemtrakt och snickrade på meningar i stället för hus, vad var väl en sådan värd?
Men PO, sanningen är ju att du aldrig har lämnat Hjoggböle helt, det lilla samhälle i Västerbottens inland som såg dig födas den 23 september 1934. Stora delar av ditt författarskap formar sig till ett äreminne över din hemtrakt och dess människor. Kärleksfullt har du mejslat fram skogsbygdens sturiga annorlunda-huven och karismatiska nytänkare, räddat dem ur tystnaden och glömskan. Du har fått oss att förstå att Hjoggböle är världen och världen Hjoggböle.
På väggen i ditt arbetsrum på Södermalm i Stockholm hänger en fiol som har tillhört din far Elof, skogsarbetaren som dog innan du föddes. Han som alla i byn sa var en sådan fantastisk berättare och spelman. Fiolen hänger där som en uppmaning till hans son att föra tonerna och berättelserna vidare. Och den uppmaningen har du verkligen levt upp till.
När kommer nästa roman?
Yukiko Duke
Artikeln är publicerad i Vi Läser nr 5 2014.
