Efter att ha grävt i frågor om migration och rotlöshet bröt Jhumpa Lahiri upp från USA och stack till Italien för att bli en språklig främling.
–Det saknades en viktig pusselbit i mitt liv. Jag behövde komma i väg från allt för ett tag, säger Jhumpa Lahiri.
Hon föddes i en västbengalisk familj i London, växte upp i Rhode Island, men så började hon längta bort från USA, en längtan som bara växte sig starkare. För några år sedan tog hon familjen och flyttade till Rom.
– Dels handlade det om språket, dels om att jag har känt mig som en främling i hela mitt liv. Men samtidigt har jag aldrig varit en språklig främling. Det ville jag verkligen uppleva!
Jhumpa Lahiris Bookerprisnominerade och Sverigeaktuella roman M skildrar två bröder – Subhash och Udayan – som efter uppväxten i en Calcuttaförort på 1960-talet väljer olika vägar i livet. Den ene engagerar sig i den revolutionära naxalitrörelsen, den andre flyttar till USA. Efter att Udayan avrättas inför ögonen på sin gravida fru Gauri, gör Subhash det som han tror är bäst: gifter sig med henne och tar med henne och dottern Bela till Rhode Island. Men Gauri har svårt att finna sig tillrätta i det nya landet, och till slut bestämmer sig Gauri för att lämna man och dotter för gott.
– Gauri känner sig misslyckad som mamma och de känslorna intresserade mig. Jag har förstått att hon är en utmanande karaktär för många. En kvinna kan inte göra som Gauri, det är inte accepterat. Men alla kvinnor kan inte bli underbara och perfekta mammor, det är bara så det är. Om rollerna hade varit de omvända, om det varit fadern som lämnat sitt barn, då hade det varit en historia bland nio tusen andra.
Efter Sankmark, två novellsamlingar och ytterligare en roman, där hon grävt djupt i frågor som kretsar kring migration, rotlöshet och språkförbistring, har hon nu gjort sig hemmastadd i ett annat land, i ett nytt språk. Nu både läser och skriver hon på italienska. Enbart på italienska.
Hur har åren i Italien varit?
– De lyckligaste åren i mitt liv! Jag känner att det är ett val jag gjort alldeles själv. Livet i USA handlade mycket om mina föräldrars val att leva där. Fram till nu är det som om allt handlat om att välja sida. Skulle jag välja det bengaliska synsättet eller det amerikanska? Det slipper jag nu. Självklart är utmaningarna många ändå, men det är svårigheter som jag själv har valt. Nu känner jag mig fri.
foto Martin Stenmark
Publicerad i Vi Läser 4/2014
