Den 15 oktober utkommer David Nicholls Vi, den efterlängtade uppföljaren till megasuccén En dag. Här berättar han för Vi Läser om varför han är rädd att göra sina läsare besvikna.
Emma och dexter är kärleksparet i David Nicholls kioskvältare En dag. Huvudpersonerna har fastnat i hjärtat hos läsare över hela världen, inte minst i Sverige där boken sålt i närmare 150 000 exemplar. Emma och Dexter vägrar också lämna David Nicholls ifred. Hans skrivbord är sedan fem år belamrat med texter, bokningar, föreläsningar, manus och frågor om dem. Hans huvud är fullt av dem. Snart, snart ska han sluta prata om dem.
– Det är en förutsättning för att jag ska kunna påbörja nästa bok, säger han.
David Nicholls är 45 år och har hela sitt vuxna liv slitit hårt för att överleva på sitt konstnärskap. Först som skådespelare, det var riktigt knapert. Sedan som författare – minst lika knapert. Han skrev om sina egna upplevelser; lättsamma romaner om att leva som frustrerad student och som misslyckad skådis, men varken recensenter eller läsare hittade fram till de två första böckerna.
– Jag hade nästan aldrig varit utomlands, säger David Nicholls. Som frilansande skådespelare och skribent vill man vara ständigt tillgänglig, man vet ju aldrig när någon ska ringa.
Så var livet tills han 2009 kom ut med One day (En dag på svenska) som blev en internationell succé. Sedan dess har han varit överallt, på en evinnerligt pågående lanseringsturné. Just nu är han mitt uppe i arbetet med filmen One day med Anne Hathaway i huvudrollen, som har Sverige-premiär i oktober. Han har själv omarbetat boken till filmmanus och är involverad i … ja, det mesta.
– Jag vill inte säga att jag är trött på Em och Dex, men jag längtar efter att rensa skrivbordet. Jag har ju inte jobbat på en egen idé på tre år nu, det skapar en viss oro. One day var något av en chock för mitt schema, säger han.
David Nicholls pratar hellre om hur tacksam han är över sin karriär, än om hur framgången försvårar han framtida skrivande. Han är rädd att låta pompös och förmäten, tänk vad många författare som aldrig blir lästa trots att de är väl värda att upptäckas. Men även tacksamheten kan bli till ett hinder.
– Jag har en del idéer och skriver ner alla nya infall. Det blir säkert en kärlekshistoria med en mix av allvar och humor, jag vill inte skriva något helt annat och göra mina lojala läsare besvikna. Det är ett dilemma när det har gått bra.
Är det inte svårt att komma i gång om du hela tiden tänker på att tillfredsställa läsarna?
– Jo, speciellt eftersom läsaren kan vara en kvinna i Spanien eller ett barn i Taiwan. Jag hade föreställt mig ett antal engelsmän i min egen situation. Det är nog inte bra att tänka för mycket.
David Nicholls är mån om att historien ska kännas helt rätt innan han påbörjar nästa roman, det ska vara något han kan leva med i åratal. Förlaget har än så länge tålamod med sin guldgosse, »men vi får väl se vad de säger om sex månader …«.
– One Day var ett passionsprojekt, den bästa bok jag kunde skriva, säger David Nicholls och antyder att han inser hur svår den blir att matcha.
Till jul är han klar med det tidskrävande uppdraget att omarbeta Charles Dickens Lysande utsikter till filmmanus och därefter kan han inte skjuta nästa steg framför sig längre. Och han längtar till dess. Till det rena skrivbordet, utan Em och Dex som småtjafsar bakom skärmen.
David Nicholls vet att han vill leva som författare och det finns bara en väg att nå dit. Genom att skriva.
– Redan i höst tänker jag sluta prata om Dexter och Emma och försöka hitta två nya personligheter. Det blir inte någon uppföljare.
Kan du tänka dig något helt annat? En deckare? Fantasy?
– Jo, jag gillar själv många genrer. Men det skulle göra både förlaget och läsarna upprörda, så det är inte aktuellt just nu.
Text: Josefin Olevik. Artikeln publicerades i Vi Läser #5/2012.
