Läste Bobo Karlssons pocketaktuella Urban safari – 12 storstäder i går. Bokens pärmar och fyra första sidor pryds av inte mindre än tjugo pressklipp och blurbar (ett positivt citat från en författarkollega eller kändis) i stil med ”vasst, välskrivet och tankeväckande” (Carina Rydberg) och ”… vill man veta något om de ytterligheter som tecknar en stads själ, då läser man Bobo Karlsson” (Per Hagman).
Lite överdrivet tycker jag. Man kan väl ändå utgå från att den läsare som slår upp en bok inte behöver ännu ett argument för att faktiskt läsa den, eller?
