I dag begravs Tomas Tranströmer. Så här minns vår redaktör Yukiko Duke barndomens möten med honom.
”Jag minns det så väl. »Gå och krama farbror Tomas«, sa de vuxna. Men jag, ett närmast sjukligt blygt barn, vägrade. Knuffades fram mot den långe mannen i den mörka överrocken. Allt kändes fel. Men mannen böjde sig ner, log varmt och viskade: »Nu stökar
vi undan den där kramen, så slipper de
bråka med oss.«
Jag kramade om honom och lade märke till att det prasslade om hans fickor. När jag frågade mannen vad han hade i dem svarade han: »Dikter, alltid dikter.«
Sedan tog han mig i handen,
gick med mig in i vardagsrummet och förklarade tålmodigt vad en dikt är. Den 26 mars avled Tomas Tranströmer, 83 år gammal. Men hans dikter, som talar till folk över hela världen, finns kvar. Läs dem och se världen på nytt. Se jätteekar bli till älgar, rådjursspår till språk!”
Foto: Christina Ljung (från Runmarö-reportaget i 4/2012 då Lasse Westman besökte Tranströmer mfl)
