Du har fått en gata, en staty som liknar dig och nu en biografi. Är det något mer du längtar efter?
Nä, jag tror inte. Eller det, det skulle vara en återvändsgränd i sådana fall.
Jag fick det här egendomliga erbjudandet av Klas Gustafsson, jag blev underligt smickrad att han ville ägna ett ett helt år av sitt liv åt mitt liv.
(Mickproblem. Du har inte rakat dig konstaterar Unge. Då blir det ett fint skrapljud, konstaterar Gösta).
Jag är rädd om det barnsliga, säger Gösta. Därav titeln på biografin: Fabrorn som inte ville bli stor.
Alla känner till din far. Men vem var din mamma?
Hon hade som det brukar heta en konstnärlig ambition och hade en så kallad adlig bakgrund, säger Gösta Ekman. Jag hittade uttrycket en gång vallgrav alltid vallgrav – och det stämde på henne.
Det var ju ransoneringstider och vad fan skulle man göra. Barn. Det var det man kunde göra. Så det blev fyra inom några få år. Sedan träffade han en ny och det mådde inte min mamma så bra av.
