Vi tog med Håkan Hellström till en bokhandel för att prata om hans livs bästa läsupplevelser.
Jag har precis avslutat Riddarna kring Dannys bord, säger Håkan Hellström när han satt sig tillrätta i Söderbokhandelns vinröda plyschsoffa. John Steinbecks figurer är ofattbart bra. Trots att de är riktiga svin, som super, hycklar och roffar åt sig, älskar man dem. Och nu har jag börjat på en deckare, Fåk … nånting.
Nattfåk?
– Ja, just det. Det var inte så länge sedan jag läste min första deckare, men jag fastnade direkt. Vår tid är knapp och jag avskyr när det står still i början av en bok. Det måste hända saker, och det gör det i deckare.
Vilka deckarförfattare gillar du?
– John Ajvide Lindqvist är en av mina favoriter. Han skildrar vänskap, kärlek och utanförskap på ett fantastiskt sätt, och allt är inklämt i en otroligt spännande berättelse. Dessutom har vi samma referenser till Morrissey och så. Jag har säkert fått 30 vänner att köpa Människohamn!
Jag har hört att du även gillade Snabba Cash?
De mest fascinerande berättelserna handlar nästan alltid om antingen de allra fattigaste eller de allra rikaste.
– Ja, verkligen. Miljöerna är extremt intressanta. De mest fascinerande berättelserna handlar nästan alltid om antingen de allra fattigaste eller de allra rikaste, de som står allra högst eller allra lägst.
Inte om oss i medelklassen?
– Nä. Vilket har varit väldigt tydligt i år. Vad har tidningarna skrivit om? Jo, prinsessbröllop och helikopterrån, det är de två ytterligheterna som säljer och fascinerar.
Hemma i Göteborg är det dock rockbiografierna som dominerar i de två bokhyllorna, till exempel Across the Great Divide om The Band, och Please Kill Me, om punken.
– Men det starkaste som skrivits i genren är Woody Guthries Hela härligheten – som en Taubesång i bokform. Den är större än livet! Ibland tycker jag att det är roligare att läsa om musik, än att spela den.
Tre andra milstolpar i Håkan Hellströms läsande liv: Mark Twains Huckleberry Finn (»Jag drömde om att ha en vän som han!«), Stephen Kings Det och Fjodor Dostojevskijs Brott och straff, den roman som han läst flest gånger.
– Efter gymnasiet hade jag en period då böckerna betydde extremt mycket för mig. Då hittade jag flera figurer som jag kunde identifiera mig med. Som Raskolnikov.
Raskolnikov i Brott och Straff?
– Ja. Han är ju utanförskapets figur nummer ett.
– Men den författare som betytt allra mest för mig är Sture Dahlström; det är hans böcker jag återkommer till om jag vill bli underhållen eller få mig ett skratt. Stures karaktärer är outsiders allihop: galna, roliga och så fullkomligt geniala att man bara måste älska varenda en av dem!
Håkan Hellström stannar mitt i steget. Han borde gå. Men en orange barnbok har fångat hans intresse, Knacka på! av Anna-Clara Tidholm.
– Den här har vi läst sönder!
Du har två söner, en som är två och en som är fyra. Läser du för dem?
– Ja, vi läser för dem varje kväll, det är ett bra sätt att komma dem nära, säger han och plockar med sig uppföljarna Ut och gå!, Varför då? och Hitta på! till kassan.
– I början kastade jag mig in i godnattläsningen med en otrolig frenesi. Men nu blir jag sömnig redan efter några sidor. Så det får räcka med en bok per kväll.
