»Det är nu det svåra börjar«

Den frispråkige skidskytten Björn Ferry har lagt skidorna på hyllan och skrivit en självbiografi. Och nu fingrar han på tyngre litteratur.

Väggarna i barndomshemmet  i Storuman var tapetserade med böcker och Björn slukade Biggles, Ivanhoe och Skattkammarön. Sedan tog skidåkningen över.

– Men på gymnasiet fick jag hybris och lånade Kapitalet av Karl Marx. Jag gick runt med den och kände mig hemskt viktig.

Varför Marx?

– Båda mina föräldrar är tandläkare. Hemifrån har jag fått med mig att entreprenören är en riktig samhällshjälte, och det tycker jag fortfarande. Men i tonåren började jag se saker mer ur ett vänsterperspektiv.

Sedan lumpen snittar Ferry fyrtio böcker om året och när han nämner titlar som Kollaps och Globaliseringsfällan (»en verklig ögonöppnare!«), förstår man att det gärna får vara både politiskt och miljörelaterat – och dystopiskt.

Jag är lite gammaldags på det sättet. Det gäller att bygga upp reserverna inför vargavintern.

– Jag är lite gammaldags på det sättet. Det gäller att bygga upp reserverna inför vargavintern eller hyperinflationen eller vad som än väntar oss.

Efter att ha lagt skidorna på hyllan vill Björn Ferry arbeta med att ställa om samhället från fossilt till hållbart. Ett tag sneglade han mot riksdagen, men tänkte om när han insåg att han skulle häcka på ett kontor i Stockholm fyra dagar i veckan. 

– Det finns inget jag värderar så högt som friheten, säger han.

Frihetsvurmen delar Ferry med sin favoritförfattare, UIf Lundell.

– Jag upptäckte Jack i rätt fas, då jag grubblade mycket på hur livet skulle bli. Sedan dess har jag läst alla hans böcker. Många är jävligt långa och konstiga och svåra att förstå vad de handlar om, ändå är jag helt fast i hans romanvärld.

Han nämner även Jan Guillou och Knausgård. Men flickvännen Heidi Andersson, mer känd som »Armbryterskan från Ensamheten«, har kommit med nya influenser.

– När jag läst nåt bra lägger jag det på henne sängbord och hon gör samma sak. Nu har hon lagt över Nina Burtons Den nya kvinnostaden.

Björn och Heidi träffades över ett glas kaktuscider på ett hotell i Storuman. »Vi satte oss och pratade Ensamheten, armbrytning och lite skidskytte … Lurade fram att hon inte läst nån bok på länge, det gjorde mig aningen avtänd«, skriver han i sin nya självbiografi.

– Alltså. Jag var en grubblande 22-åring, som hoppades att hon ville prata kvinnlig emancipation och annat djupt. Ärligt talat så var jag orolig att allt skulle handla om skotrar och jakt och skit.

Han konstaterar att så inte blev fallet.  Sedan säger han:

– Jag har uppnått många av mina mål. Jag vann OS-guld, fann kärleken, fick barn. Men nu – när jag nått hit – börjar det bli riktigt svårt. Vad gör jag nu?

Ja, vad gör du nu?

– Jag ska börja fingra på lite svårare litteratur, Nobelpristagarna och filosoferna. Sånt som analyserar tillvaron på djupet.

Foto Andreas Johansson

Publicerad i Vi Läser 2/2014